fredag 7 september 2007

Vad jag skulle göra annorlunda nästa gång..

Det finns en sak som jag specielt tänker på att jag skule göra annorlunda "nästa gång". Jag skulle lägga in flera riktiga vilodagar! Nu blev det ca 4 vilodagar på nio veckor, och det är lite väl lite. Men jag hade runt 10 dagar då jag inte cylade. Dessa räknade jag lite som vilodagar efter som jag var av cykeln och alltså vilade dom musklerna. Men å andra sidan kunde jag då passa på att dansa en hel kväll, klättra upp för ett berg eller varför inte sätta en ryggsäck på ryggen och traska några timmar i något naturreservat! Hmm... det är här lärdommen kommer in! Jag han inte återhämta mig ordentligt. Jag tänkte också att det var bättre att cykla två halv-dagar i stället för en hel med en dags vila. En del med tanke på att hinna stanna vid olika sevärdheter och inte bara rusa förbi. I efterhand tror jag det varit bättre, fysiskt sett, att cykla hela dagsetapper och sedan ha en hel vilodag. Jag hade två perioder då jag var extra trött. Den ena var mellan 150-200 mil och berodde mest på att jag ätit för lite. (Avhjälptes med en gigantisk portion mat!) Den andra perioden var de sista typ 12 dagarna. Det var då jag på riktigt började känna av att jag haft fel strategi med cykleupplägget. Samtidigt hade jag hemlängtan och ingen lust att stanna för vilodagar. Resultatet blev att när jag kom i mål så var jag ganska trött i stället för att känna att jag var i toppform. Den tröttheten satt i ett tag efter jag kom hem också. Soffan hadde väl aldrig varit så skön...

måndag 3 september 2007

Om possitiva målbilder.

Att komma hem var en stor omställning och det tog ett tag för mig att komma in i vardagslivet igen. Så kom jag på vad det var som kändes så tomt. Det var inte själva cyklandet eller att vara på tur, utan istället var det avsaknaden av slutmål! Hela tiden när jag cyklade hade jag ett mål att sträva efter. Regniga dagar som soliga dagar så fanns det där. Men detta var mer än ett mål. Redan innan jag cyklade iväg hade jag lyssnat på mentala träningsprogram och kopplat ihop slutmålet med en stor possitiv känsla. Dvs att när det var som pissigast i regn och motvind hade jag helatiden en varm possitiv känsla att plocka fram som fick mig att kämpa på. Det var oerhört betydelsefullt att ha laddat in den känslan i slutmålet!
Testa får ni se...

Reflektioner Packning

Nu har det gått över en månad sen jag kom hem och jag har hunnit tänka och utvärdera turen.

Packningsmässigt kom jag fram till att minimalt ofta är bra, men inte alltid. En rejäl nagelsax, tandborste och handuk som man får helt runt sig är inte dumt!

Däremot lärde jag mig att snåla in på kläder genom att välja bra grejer. Det jag tänker främst på då är materialet. Merinoull är fantastiskt! För er som genast tänker på stickiga, ludna tröjor som kliar så säger jag bara: fel fel fel. Merinoull är samma känsla som vilken vanlig tshirt som helst, men med ullens egenskaper. Förutom att den fortfarande värmer om den blir blöt så har den en fantastisk förmåga att INTE LUKTA! Jag cyklade 14 dagar i sträck utan att tvätta och den var även då helt ok att använda. (märke icebreaker) Detta till slillnad från olika syntet och polyester som redan efter en dag kunde lukta surt. Nämnas bör också att denna tshirt fungerade bra även i högsommarvärme. Den var sval och skön. Resultatet var att jag behövde mindre ombyten och framför allt inte behövde tvätta lika ofta.

Sen har jag ett tjej-tips. Som jag tidigare berättat använde jag inga underkläder i cykelbyxorna. (För att slippa skav.) Däremot så använde jag hela tiden trosskydd både i cykelbyxorna och i trosorna då jag använde sådana för att åter spara på tvättande och antal ombyten.

Summa summarum hade jag: två cykelbyxor, en cykeltshirt och en förstärknings tröja, långbyxor och regnkläder inkl handskar för regn. Shorts för varma dagar i civilissationen (samt för dans) + dans linne. Sovkläder i form av långkalsonger och sovtröja samt mössa och ögonbindel för mörkrets skull. Två trosor, en bikini där överdelen även fungerade som bh till vardags, samt tre par strumpor. Keps var också bra att ha varma dagar då cykelhjälmen åkte av men man ändå ville skona huvudet.

När det kom till skor hade jag cykelskor, sandaler och dansskor med mig. Sisst nämnda helt onödigt om man inte är danstokig som jag. När det regnade fick jag problem. De neoprenöverdragen för skor jag köpt fungerade inte för fem timmar regn och resåren som slöt runt skon undertill skadades kraftigt av både pedalernas taggar samt de gånger jag behövde kliva av cykeln. Det jag tyckte fungerade bäst var matkassar i sandalerna. Ser inte snyggt ut, men fungerar och är garranterat billigare än alla neoprenöverdrag.

Till sist något som jag nästan säger ovärderligt om. Jag köpte ett uppblåsbart dunliggunderlag. Den blev ca 8 cm tjockt och parrerade alla ojämnheter i marken suveränt och man sov mjukt och gott. Det kostade en slant men det var värt varenda öre!

Sammanlagt vägde min packning runt 25 kg beroendepå hur mycket mat och vatten jag hade med. Då var jag fullt utrustad för camping med tält, trangia och hela kittet.

söndag 5 augusti 2007

Härlig hemkomst!

Tågresan hem gick bra trotts ett mödosamt släpande av den isärskruvde cykeln och alla väskor. Det var skönt att få tiden på tåget för reflektion och vila. Trots tröttheten var jag vaken långt innan tåget rullade in på perången i östersund. Nu var det pirr i magen! Tåget rullar in. Jag ser Matts och mamma som vi rullar förbi. Bromsarna gnisslar en sista gång och vi står still. Jag står främst med alla mina väskor och tumlar av tåget så fort dörren går upp. Där kommer mamma springandes! Jag ser Matts, brorsan och Linnea. Jag tar några steg mot mamma och snart får jag den största mamma-kram man kan tänka sig! Vilken glädjestund! Strax efter kommer de andra med jämtlandsflaggan emellan sig och det blir massa långa efterlängtade kramar! Jag får flaggan runt axlarna och en pappersskiva av mamma med min bedrift nerskriven och brorsan tar kort på oss alla med packningen vid fötterna. Vilken stund! Vilken glädje det var!

Gissa om jag blev än mer glad mitt upp i allt när brorsan kommer fram med en present. Han har fixat med träningskort åt mig på Jokks! Så här ska tränas :-)

Så var det at komma hem.... Fast det tog ett tag att landa.

a

Målgång

Det var pirrigt att starta sista etappen till Svinesund. Så många dagar och mil och nu var det bara lite kvar. Hur skulle det se ut där? Hur skulle det kännas? Snart nog skulle jag få veta. Första skylten med Svinesund dök upp mitt i skogen halft täckt av ett buskage. Vad är det här tänker jag! Så rullar jag en bit till och ser en rondell, fortfarande inga hus. Jag tar av åt höger och trampar mot Norge via gammla bron. Det var inte stort där! Ingen tull, inga hus, bara en kiosk och ...en bro! En bit bort ser jag E4:an som går över betydligt nyare bro och tänker att det vore kul att ta sig till tullen där och få en stämpel på västen. Så trampar jag iväg, och precis som det varit de senaste dagarna är det backe upp och backe ner... men alla vägar bär inte till Rom. E4:an gör det omöjligt för mig att ta mig till tullen utan att riskera liv och hälsa. Snopet! Så det var bara att trampa alla backar tillbaka och låta gammelbron bli målgången.

Så stod jag så där igen vid brofästet och tittade över vattnet mot Norge. Det var andakt i stunden och jag kände att NU var jag i mål. Jag hade cyklat 337 mil runt Sverigekusten! Jag hade klarat det! Jag ringde Mamma, brorsan och Matts för att dela stunden med dom. Det var härligt och efterlängtat!
Men snart komm en anan känsla över mig som gjorde mig nästan lika glad. Nu skulle jag snart åka hem! Det var nästan svårt att fatta. Jag ska inte cykla i morgon tänkte jag och tyckte det lät toppen. I morgon sover jag i en säng, duschar varmt och dricker kranvatten igen. I morgon kan jag sova i min säng.... oj oj oj!


Så var det dags för målfoto och lämpligt nog stod en bit längre bort två till långcyklare. Det var två systrar från Holland som cyklat en bit genom Norge. Det blev prat och foto om vart annat. Så nämnde jag en intressant cykelled jag fått höra talas om under resan som går runt Nordsjön och bland annat genom Holland. De tittade på varandra och ena systern gick iväg till sin cykel och kom tillbaka med en karta i handen. Gissa vilken... De hade dubletter av den och dom tyckte jag skulle ta den här. Det var ett bra avslut på cyklingen och tankar om nästa!

torsdag 19 juli 2007

Lite funderingar och känslor...

Det här blir en nattlig blogg från Göteborg. Har precis varit på Liseberg och dansat till Wahlström. Riktigt efterlängtat att sätta dansskorna på fötterna igen och tänka på annat än cykling! Nu är klockan midnatt men jag har mycket tankar i huvudet...

Det var inte länge sedan jag satt med hemlängtan i Smygehuk och hade lite mentalt jobbigt att ställa om och gå in på sista etappen (västkusten). Nu sitter jag här med en annan känsla och det är att resan snart är slut. Vilket kaos på känslorna! Jag längtar hem samtidigt som det kommer kännas tomt att avsluta den här resan. Vad gör man åt sånt? Några tips??? Det här har varit mitt liv i två månader och vad gör man när man uppfyllt ett mål?

De senaste två dagarna har Petter från Östersund slagit följe med mig och varit välkommet sällskap. I morgon blir sista etappen med honom innan vi ska åt skilda håll. Det kan inte vara mer än 35 mil kvar till gränsennu så jag har inte många dagar kvar. Den del av kusten jag kommit in på nu är riktigt fin. Och vilka kajak möjligheter med alla mysiga små öar! Kanske tar en dag extra och hyr mig en kajak. men just nu står sova på tur och den här gången blir det i en riktig säng!